ivans.s-markt.se

ivans.s-markt.se

Om bloggen

Mina tankar om ideologi och politik

Arbetslösheten

politikPosted by ivan Thu, July 04, 2013 21:04:13

Den hetaste frågan inför valet 2014 kommer att handla om jobben. Stefan Löfven har själv, vid flera tillfällen i olika medier, betonat vikten av att man måste dra ner på arbetslösheten och skapa fler arbetstillfällen för dem som är utan jobb. Jag hoppas och vill tro att våra politiker förstår vikten av detta samt är medvetna om vilka konsekvenser en ökad arbetslöshet kan föra med sig, både för den arbetslöse själv och för det övriga samhället. Jag har själv varit arbetslös i början på nittiotalet i nästan ett helt år och vill därför ge min syn på, och mina tankar kring fenomenet arbetslöshet.

I detta inlägg går jag inte närmare in i att analysera nuvarande arbetslöshet i landet och inte heller tar jag ställning för det ena eller det andra politiska resonemang kring arbetslösheten. Jag vill enbart beskriva arbetslösheten ur ett sociologiskt perspektiv; människans upplevelse av denna och vad den betyder för henne i det praktiska livet efter man har förlorat arbetet.

Jag betecknar arbetslösheten som en ”antropologisk perversion”, som någon sociolog uttryckte en gång. Det är något som, helt och hållet, förlamar det mänskliga handlandets grundläggande särdrag och förstör människornas möjligheter att vidare utvecklas. Under tiden då jag själv var arbetslös funderade jag en hel del kring fenomenet och utifrån egna erfarenheter kommit fram till, att arbetslösheten är en process som börjar redan innan den inträffar d.v.s. själva upplevelsen av, och rädsla för en hotande och verklig arbetslöshet. Rädslan att förlora det egna arbetet finns närvarande i mer eller mindre dolda former hos de flesta människor också bland dem som förefaller har en säker position. Anledningen till det, tror jag, beror på att den enskilde arbetstagare- oavsett vilken yrkeskategori han eller hon tillhör, saknar till fullo insyn i de beslutsfattande processerna som sker bakom stängda dörrar. Trots att Sverige har starka fackföreningsrörelser ställs våra ombud ibland inför redan fattade beslut som de med kort varsel måste ta ställning till. Det kan röra sig om investeringar utomlands, rationaliseringar eller permitteringar. Den enskilde tillfrågas aldrig. Konflikter i Sverige förekommer, men väldigt sällan. De arbetande människorna är väl medvetna om detta och i svåra tider som vid hög arbetslöshet t.ex. är rädslan en tillförlitlig källa för arbetsgivaren för att skapa arbetsmotivation. I dessa tider sjunker sjukfrånvaro och personalomsättning.

Vad är det som man är så rädd för?

Arbetslösheten förstör i ett slag det som är kvar för en människa av ett meningsfullt liv. Först och främst är det frågan om förlusten av den faktiska samverkan på arbetsplatsen. Sedan kommer känslan av social isolering och upplevelsen att man är överflödig och onyttig. Känslan av att man inte längre kan bidra och dra sitt strå till stacken, att man måste leva på arbetslöshetskassa eller t.o.m. tvingas låna pengar av bekanta och vänner för att kunna unna sig något, utlöser nästan alltid skamreaktioner. Känslan förstärks ytterligare genom förödmjukelsen i att söka arbete.

På privat- och familjesidan har arbetslösheten en dubbel inverkan, Å ena sidan har man förlorat det konkreta arbetet, och å andra sidan, för människan den så viktiga biten, de sociala relationerna på arbetsplatsen: känslan av samhörigheten med arbetskamraterna, samarbeten och lojaliteten. På familjesidan å ena sidan en kännbar minskning av lönesumman och begränsad konsumtion, och å andra sidan begränsade planeringsmöjligheter för hela familjen. Människornas handlingar förlorar därmed sin mening och tycks röra sig i cirkeln.

De förut rutinmässiga handlingarna i hemmet börjar plötsligt uppta stor plats och tid,vilket i sin tur skapar irritation hos de olika familjemedlemmarna och kan leda till gräl och t.o.m. till skilsmässan. I svåra tider med hög arbetslöshet är det inte ovanligt att människorna hamnar i ett depressivt tillstånd eller får andra psykiska problem som kan leda till långtidssjukskrivningar som i sin tur kan ligga samhället till last till den milda graden att det vore billigare att ge dem en sysselsättning än att vårda dem.

Jag vill inte måla fan på väggen men för mig är arbetslösheten en svulst som måste skäras bort.